Dactylis glomerata Familj: Gräs, Poaceae
Inledning
Ett säreget gräs som lätt känns igen på sina grova ax. Är tuvbildande, med aggressivt och konkurrenskraftigt växtsätt. Dessutom torktålig.
Hur ser det ut?
Karaktäristiskt för hundäxing är att strået är något tillplattat, vilket skiljer hundäxing från många andra gräs. Den kan bli mellan 40 och 100 cm hög och bladen har en något blågrön ton. Blommorna sitter i tätt gyttrade småax som i sin tur sitter fästade i en vippa. Blomningstiden är juni — juli. De blekvioletta eller gula ståndarknapparna är ytterst rika på ståndarmjöl, vilket kan ge upphov till hösnuva hos känsliga personer (pollenallergi).
Var finns det?
Finns i hela landet, förutom i fjälltrakterna. Håller dock främst till på ängsmarker.
Kan förväxlas med
Lundäxing, men den förekommer mest i bokskogar i sydligaste Sverige.
Snärp: Mycket lång, upp till 12 mm.
Bladöron: Finns ej
Knoppläge: Tvåkölade, starkt hoptryckta, sträva bladslidor.
Bladslida: Öppen, glatt, de nedre bladslidorna rödvioletta, platta skott.
Bladskiva: Matta, grågröna, breda blad med kraftig köl.
Blomställning: Karakteristisk vippliknande topp med treblommiga småax, sittande tätt ensidigt.
Beskrivning: Grovt, starkt tuvbildande, flerårigt, dominerande gräs. Odlas