Råttsvingel

Latin: Vulpia myuros Familj: Gräs, Poaceae 

Inledning

Vinterannuell. Blommar i juni till augusti. Sprids och förökas med frö. Groningen stimuleras av ljus. Frönas groningsförmåga i odlad jord är sällan längre än två år. (grobarhet avtar snabbt)

Hur ser det ut?

Tidiga stadier: De korta bladen är platta eller ihoprullade. Snärpen är korta och tvärhuggna. Fullbildad: Lätt tuvbildande, 20–60 cm högt, med relativt späda strån som gärna lägger sig. Vipporna är till en början svanslika med ensidigt sittande småax. Öppnar sig senare något för att efter blomning återgå till ett svanslikt utseende. Nedre skärmfjäll är en tredjedel så långa som de övre. Ytteragn med långa borst, ca 10 mm. Rotsystem: Adventivrötter. 

Var finns det?

Börjat uppmärksammas som ett ogräs under senare år, speciellt i Skåne, men påträffas nu även upp till Mälardalen. Främst i frövallar av exempelvis rödsvingel och ängsgröe men även i höstsådda grödor. Gynnas av plöjningsfria system med stor andel höstsådd. Frodas där det är luckor i fältet och i körspår. Förhållandevis konkurrenssvag men kan snabbt nå hög täthet och blir då svårhanterad. Stort problem i Danmark. De senaste åren har råttsvingel blivit ett vanligt problem i fröodling (av främst rödsvingel). Frö av rått- och rödsvingel är väldigt lika varandra och svåra att rensa ifrån. I Danmark förkommer råttsvingel i flera höstsådda grödor och kan då orsaka stora skördeförluster. Problemen i Danmark har ökat kraftigt de senaste åren och oro finns för samma utveckling i Sverige.

Kan förväxlas med

Ekorrsvingel, som dock är ovanlig på åkermark, och har mindre vippor, längre nedre skärmfjäll  rödsvingel (innan axgång), som ofta har en något ljusare grön nyans, men som i praktiken är svår att särskilja.